22 december 2013

Vi sitter i bilen på väg mot ovissheten. Förstod inte då att vårt liv skulle förändras. Tysta och dämpade satt vi i bilen. Jag höll din hand som så många gånger förut men denna gång kändes det annorlunda. Jag höll den hårdare. Vad ska hända, mitt älskade barn?

Vi skulle egentligen varit på julfika hos grannarna men i stället färdas vi mot sjukhuset. Vi tar med en frisk kille till sjukhuset. En frisk kille som nästan aldrig är sjuk. Vad håller vi på med? Detta är ju så klart ingenting. De kommer skicka hem oss igen. Friskförklarad.

Allt började samma vecka, veckan innan jul. Du börjar kissa på dig på natten. Inte en gång utan flera. Vi duschar av dig och säger att det är ingen fara. Du har nog druckit mycket på kvällen innan. Men du vaknar igen några timmar senare och har kissat i sängen. Allt är blött. Täcke, kudde, lakan, madrasskydd. Jag blir lite irrirerad denna gång. Varför känner du inte att du är kissnödig? Samma sak nästa natt. På dagarna märks det ingenting förutom att du helt plötsligt börjar att dricka mycket vatten på kvällarna. Du ber om att få stora glas vatten och sveper dom snabbt. Du som aldrig dricker mycket vatten. Det är så klart därför du kissar i sängen. Skönt, nu har vi en förklaring. Vi drar ner på kvällsdrickat och du slutar kissa i sängen. Men det blir inte så. Vi blir oroliga, jag och din pappa. Vad är det som händer? Du uppvisar inte andra symtom. Du är glad, pigg, frisk och som vanligt. Men du kissar och dricker massor. Urinvägsinfektion eller diabetes. Dina symtom stämmer in. Det är dessa två alternativ. Snälla, låt det vara en urinvägsinfektion som vi enkelt kan behandla bort. Diabetes... nej. Snälla nej.

Den 22 december 2013 förändrades vårt liv. Vår äldsta son Colin insjuknar i diabetes typ 1. Det som inte skulle hända hände.