Idag träffade vi diabetessköterksan på avd. Hon jobbar bara idag och återkommer sen efter de röda dagar. Vi är fokucerade och försöker ta in allt hon säger och visar oss. Hon har med sig en docka där Colin kan se hur det ser ut inuti kroppen. Hon visar honom bukspottkörteln och de insulinproducerande celler. Hon förklarar tydligt för honom att insulincellerna är förstörda och då får cellerna i kroppen ingen energi. Insulinet är som en nyckel som hjälper till att öppna dörren till dina celler. Nu ska du få insulinet i sprutor i stället. Hon visar oss sprutorna och Colin får leka med den. Han skruvar på inställningen och får prova att spruta ut saltlösning i luften. Han tycker det är roligt. Vi skrattar med honom men inombords gråter jag. Jag och Anders får prova att sticka i en apelsin och sen även prova att sticka oss i magen. Det svider. Det känns. Jag säger till Colin att det känns knappt. Känner att jag ljuger men vågar inte säga annat. Sköterskan visar oss hur man sticker i fingret för att ta blodsockerkontroll. Colin sticker oss i fingret. Han är så duktig. Han tycker det går bra och vill gärna leka med sakerna. Sköterskan lämnar kvar alla sakerna och apelsinen så vi får prova att sticka i lugn och ro. Innan hon går får vi ett recept med alla hjälpmedel vi behöver. Colin får välja färg på sprutan. Han väljer röd som är hans favoritfärg. Anders åker direkt till apoteket och kommer tillbaka med två stora pappkassar. Två stora pappkassar med vårt nya liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar